Q.E.D. – sökningar

När man har en patient framför sig är det nästan alltid nyttigt att söka efter och använda referensmaterial. Det kan vara riktlinjer och vårdprogram från den egna institutionen, från landstingen, eller från vettiga sites på nätet, som Mayo Clinic, Medline, etc. Problemet idag är att man först och främst behöver veta var man ska leta (vilka sites som är “vettiga”) och vilka sökord som är lämpliga. När man väl har funnit något riktigt användbart så har man i allmänhet inget sätt att spara fyndet vare sig i patientens anteckningar1 eller i journalsystemet för användaren. Problemet blir ju hur man skulle sortera och länka dessa länkar, men med Q.E.D. finns en snygg lösning. Continue reading Q.E.D. – sökningar

Upprensning

Jag gick igenom mina gamla blogginlägg och såg att de dominerades av saker som är ovidkommande och detraherar från det jag vill ha sagt, dvs hur journalsystemen bör utvecklas i framtiden.

Det fanns mängder av negativa inlägg där jag klagar över hur systemen ser ut idag och över hur vård IT styrs, men i längden blir det kontraproduktivt och alienerar just de personer jag helst vill nå fram till.

Så jag tog bort det överdrivet negativa och allt det jag inte såg som produktivt, tillsammans med en mängd inlägg som inte längre är aktuella och ett stort antal som avvek för mycket från ämnet.

Dags för skärpning och fokus, helt enkelt.

Q.E.D.

I förra inlägget talade jag om de tre nivåerna inom medicinsk kunskap och om att det mest produktiva området för framtida utveckling av journalsystem antagligen är i nivå 2 (enligt min indelning i tre nivåer).

Som exempel på ett renodlat verktyg i nivå 2 gav jag en presentation av ett fiktivt system jag kallade Q.E.D. i brist på bättre. (Det spelar mindre roll vem jag gav presentationen till, men här är den i alla fall.) Continue reading Q.E.D.

Watson igen?

(Jag skrev det här som ett inlägg på SFAM forumet, så det är lite i svarsstil.)

Jag tror det är ett misstag att bedöma IT i vårdsituationer utifrån Watson. Watson fyller en viss speciell funktion (om det funkade) som inte konkurrerar med vad vi gör dagligdags. Min bild av hur “medicin” ser ut, sett ur ett kunskapsprocess perspektiv är att det handlar om tre nivåer:

1. Ren kunskap om biologin och patologin, typ EBM, epidemiologi, m.m. I princip inte individuellt patientorienterat.

2. Tillämpning och anpassning (implementering) av ren kunskap i det individuella patientfallet.

3. Kännedom om patientens egenskaper, mätvärden, tidigare tillämpade diagnostiska medel och behandlingar.

Continue reading Watson igen?

Läkarstressens grunder

Läkare är stressade. Många, alltför många, går in i väggen eller blir utbrända (beroende på definition). Är det för att vi jobbar för många timmar? Nej, det finns många andra yrken som jobbar fler timmar och har mindre problem. Är det för att vi inte trivs med jobbet? Nej, det tror jag knappast. De flesta vill nog inte byta yrke. Är vi underbetalda? Knappast det heller. 

Ofta ser man tolkningar där orsaken skulle vara att vi läkare inte har tillräcklig kontroll över våra egna arbetsuppgifter, men det har man inte i andra yrken heller. Vi har nog mer kontroll än de flesta. Så vad är problemet, då? Jag kan inte tala för andra, men jag kan introspektera lite grann och reflektera över vad som stressat och frustrerat mig själv över åren (jag har varit läkare nu i 37 år). Den gemensamma nämnaren som jag funnit det har alltid varit osäkerheten. Osäkerheten om man gör ett bra jobb, känslan av att inte kunna tillräckligt och att ha missat något viktigt. 

Continue reading Läkarstressens grunder

Framtidens IT i vården