Krav på fk

Vi har på mottagningen inom kort en av de regelbundna träffarna med någon från Försäkringskassan som kommer för att tala om för oss hur vi ska skriva intyg för att göra deras liv lättare, men den här gången tänker jag inte lyssna. Utgångspunkten är helt enkelt fel. Det är inte vi som ska göra deras liv lättare, det är FK som ska skärpa sig.

Jag tror Sverige är unikt i världen med att ha ett system där patienters arbetsförmåga bedöms och bestäms av medicinskt obildade handläggare och där läkaren har uppgiften att i varje individuellt patientfall utbilda handläggaren i vad en diagnos innebär och hur den bör behandlas. Om läkaren misslyckas i denna komprimerade korrespondenskurs i medicin så hämnas FK på patienten, samt ger läkaren skulden. Låter faktiskt rätt mycket som ett gisslandrama med en klassisk psykopat bakom vapnet.

I andra länder så accepterar man antingen vad läkaren attesterar, eller låter man kontrolläkare själva fastställa om sjukskrivningen är motiverad. Man överlåter inte till lekmän att dra medicinska slutsatser. Bara i Sverige.

Hur länge ska vi acceptera detta? Hur länge ska patienter acceptera att få sina sjukdomar bedömda av lekmän? Hur länge ska vi behöva känna oss ansvariga inför patienten för att handläggaren på FK inte vill förstå något de inte är rustade till att bedöma?

Vad jag tänker göra vid mötet vi har om några veckor är att inte låta FK komma med “tips” om hur vi får deras amatörer att känna sig trygga, utan att kräva att FK representanten lyssnar på våra krav istället och besvarar dessa. Om FK representanten då, som vi nog kan utgå ifrån, säger sig inte vara rätt person att ta emot dessa krav eller diskutera dem, ja då går jag och gör administration istället. Det finns ju tillräckligt med kompletteringar från FK att besvara, typ.

De krav jag tänker ställa är:

  1. Handläggarna behöver utbildas i vilka aktivitetsbegränsningar som hör till en diagnos och det måste bli slut på att kräva att vi utbildar handläggarna gång på gång. Antingen det eller att handläggaren vid tvivel rådgör med FKs egna läkare. Vi har inte tid eller emotionell kraft till detta.
  2. När FK begär komplettering ska detta ske med tidsmarginaler som inte undantränger våra patienter. Dvs det ska kunna planeras i våra tidböcker ungefär 4 veckor framöver. Det finns inget skäl att låta FK gå före alla andra uppgifter.
  3. FK ska se till att Webcert fungerar med minimalt extra jobb för oss. Som det nu är är det en plåga.
  4. FK bör acceptera att bli fakturerade för det extrajobb de förorsakar med okunniga kompletteringsärenden och dåliga IT system. Vi bör förhandla om rimlig timpenning. 

Med andra ord, är det inte dags att vi börjar ställa krav nu? Vi har styrts alltför länge av godtyckliga krav från medicinskt obildade tjänstemän. Och vi vet att relationen med FK och deras kompletteringsiver av många läkare redan klassats som arbetsmiljöproblem nummer ett och det blir bara värre.

Cosmic nere och därmed ett helt landsting

Cosmic ligger nere idag. Det är i och för sig inte så upprörande eftersom system av den här komplexiteten alltid kommer att ha sina mörka moment och sluta att fungera. Det vet vi.

Vad som är upprörande är däremot att det har sådana konsekvenser. Alla dessa system här i landet är byggda på samma sköra sätt, nämligen som monolitiska kolosser och det är helt enkelt en dålig systemarkitektur. Det är ogenomtänkt av producenten att bygga systemen så här trots att jag misstänker att det är beställarna som insisterar på centrala, gigantiska system. Sannolikt eftersom man tror det är lättare att hantera.

Hade man byggt, eller snarare rullat ut, Cosmic (och Take Care och resten av gänget) som mindre och asynkront sammankopplade system, ja då hade ett systems problem begränsats till den avdelning, klinik eller vårdcentral den betjänar i stället för att dra ner ett helt landsting på en gång.

Det är ingen rocket science att bygga så och det är inte heller något nytt. Kostar inte ens mer och är dessutom mer skalbart än de gigantiska och i särklass sårbara system man nu har.

Men det verkar som man bara driver det här än längre. Man vill ju bara ha större och större centraliserade system. Man tror att man kan undvika systemfel, medan man egentligen borde planera för problem; vi vet ju att det alltid händer.

Teknikoptimism och patientmakt

En deprimerande och väldigt tidstypisk artikel i Veckans Affärer.

Den här artikeln är fylld med teknikglädje och allt vad digitalisering kan göra för vården. Skriven ur synvinkeln av systemdesigners och beskriver till 99% meningslösa lösningar på problem som antingen inte existerar eller som ska lösas på helt andra sätt.

Argumenteringen är utifrån önskningar om hur vården ska bete sig efter patientens och teknikers önskan (märk väl, inte behov) med en total frånvaro av argument baserade på vetenskap. Snarast tvärtom, nämligen att “individuell” medicin är bättre än det vi gör nu, evidence based på gruppnivå (fast debattören inte ens nämner det).

I slutklämmen, som vanligt, kommer lösningen nämligen att vården ska förstå tekniken bättre. Inte en antydan att tekniken ska förstå vården bättre. Själv har jag en fot i vardera lägret och det är för mig smärtsamt tydligt att huvudproblemet är kunskapsbristen hos systemutvecklarna om vården och inte tvärt om.

Men så här blir det om vi överlåter till våra dear leaders att sköta hur vården förses med hjälpmedel. Våra dear leaders kan väldigt lite om vården och medicinsk vetenskap och behöver därför av ren självkänsla tona ner vikten av det. Och vi låter det ske.

Sånt här nonsens dominerar debatten och kommer att fortsätta att göra det tills läkare organiserar sig och handgripligen ändrar på styrningen av vårdteknik. Tråkigt nog verkar man inom läkarkåren i Sverige inte vilja anstränga sig utan stannar hellre på sidolinjen och klagar. Det är onekligen bekvämare.

Artikeln tillåter förresten inte kommentarer. Vilken överraskning.

Vår oersättliga (?) hjärna

Vad gäller åsikten som jag sett yttras att Stephen Hawking bevisar att människan överträffar maskinen och att det betyder att läkarna även i fortsättningen är oersättliga. Det är inte en slutsats jag tycker man kan dra och det av ett antal olika skäl.

Först och främst är det en stor skillnad mellan forskning involverande radikalt nya idéer som Hawking höll på med och det dagliga arbetet i läkarpraktiken. Vi bör inte ha stora svepande och nydanande infall när vi träffar en patient. Tvärtom, vi behöver påminna oss och tillämpa redan kända rön på ett effektivt sätt, vilket är en helt annan sak. I dagliga praktiken ska vi inte hitta “oväntade och ospårade vägar”, vi ska hitta de spårade vägarna och de kända resultaten. Svårt nog, om man ser till vad som händer i praktiken.

Continue reading Vår oersättliga (?) hjärna

Q.E.D. – sökord

Låt oss återvända till notatmallar som jag redan tidigare nämnt, men nu med fokus på hur man matar in information i varje sökord. Där finns mycket att hämta i hjälp och effektivitetsvinster. Om man kan göra införandet av klinisk information via journalmallens sökord snabbare och enklare än att diktera journalen, så har man gjort en rejäl vinst.

Continue reading Q.E.D. – sökord

Q.E.D. – kontakt och bedömning

Vi har sett “kontaktorsak” (eller “problem”, samma sak1) ett bra tag nu. Kontaktorsaken är själva grunden för Q.E.D. eftersom alla förslag systemet ger är baserade på just kontaktorsaken/problemet. Det är lätt att inse, som läkare, att kontaktorsaken definierar vad vi kliniskt undersöker och hur vi planerar en utredning. Till exempel ser vi att vid en kontaktorsak “diabetes typ 2 årskontroll” så ligger det för handen vilka sökord vi vill se i journalnotatsmallen. De mest sannolika remisserna kan man också härleda till funduskopi, fotvård, samt dietist2.

Continue reading Q.E.D. – kontakt och bedömning

Q.E.D. – sjukintyg

Att fylla i sjukintyg för Försäkringskassan är nog bland det jobbigaste administrativa jobbet vi har som läkare. Det är rätt mycket att skriva och det är svårt att formulera sig snabbt och precist. Det är dessutom svårt att tolka in vad man ska skriva som “aktivitetsbegränsning”, vilket är det FK baserar sig på mest. Har man en snygg formulering för en typ av fall så vill man gärna återanvända den, i synnerhet som funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning inte varierar så mycket mellan olika patienter med samma problem.

Continue reading Q.E.D. – sjukintyg

Framtidens IT i vården