Vår oersättliga (?) hjärna

Vad gäller åsikten som jag sett yttras att Stephen Hawking bevisar att människan överträffar maskinen och att det betyder att läkarna även i fortsättningen är oersättliga. Det är inte en slutsats jag tycker man kan dra och det av ett antal olika skäl.

Först och främst är det en stor skillnad mellan forskning involverande radikalt nya idéer som Hawking höll på med och det dagliga arbetet i läkarpraktiken. Vi bör inte ha stora svepande och nydanande infall när vi träffar en patient. Tvärtom, vi behöver påminna oss och tillämpa redan kända rön på ett effektivt sätt, vilket är en helt annan sak. I dagliga praktiken ska vi inte hitta “oväntade och ospårade vägar”, vi ska hitta de spårade vägarna och de kända resultaten. Svårt nog, om man ser till vad som händer i praktiken.

Inte ens i medicinsk forskning händer det ofta att radikala inspirationer behövs; det mesta är idoget extrapolerande från tidigare fynd. Inget som är jämförbart med “Hawking radiation” eller “inflation theory”.

Intressant nog görs många nya oväntade fynd inom medicin idag inte av inspirerade forskare, men av oväntade korrelationer funna med data mining, ledande till nya studier och upptäckter. Man hittar också mycket skräp den vägen, men en hel del guldkorn. Så kanske maskinen redan gått förbi människan inom medicinsk forskning? Eller?

En annan viktig punkt att ha i minnet är att när man hänvisar till att Hawking hade tillgång till datorer och ändå gjorde sina upptäckter själv, då var det inte dagens datorer, utan maskiner allt ifrån 10 till 50 år sedan och då är det ju inte så konstigt att han inte fick så förskräckligt mycket hjälp med inspirationen, bara med perspirationen. Ser vi till verklig “intellektuell” assistens från datorer så börjar det komma nu, men kanske blir allvarligt signifikant närmaste kommande åren1. Skulle en Stephen Hawking född idag också överträffa datorerna i den mån han gjorde under sin karriär? Det är inte sagt.

Underförstått är ofta att det är något speciellt, något unikt, som skiljer människans hjärna från maskinens och det är ju möjligt att det är så, men det finns inga bevis för det. Först måste vi ju fastställa att det finns något speciellt alls i den mänskliga hjärnan förutom den stora kapaciteten i minne och parallell bearbetning.

Kanske “medvetandet”? Men inte ens för dess existens finns det konsensus (se Dennett, som med framgång argumenterar för att “medvetande” och “jag” är en artefakt). Om det vore så att mänskligt medvetande faktiskt existerar som oberoende koncept, så återstår det att visa att det inte lika väl kan existera i maskinform, vilket för mig förefaller mer än lovligt långsökt, annat än om man blandar in magiska eller religiösa tankar.

Så är människan unik? Ja, för ögonblicket, men har hittills inte heller haft en kapabel konkurrent, men det kan ändra sig inom en mycket kort framtid.

Är det bra eller dåligt? Det återstår att se. Stay tuned.

  1. Ett litet sidospår jag tycker är fascinerande: de mest avancerade digitala beslutsstöden, eller AI (vad man nu vill kalla dem) är baserade på neurala nätverk. Resultaten är ofta förvånansvärt bra, med helt oförklarliga “misstag” emellanåt, som ibland kan kännas rent mänskliga.

    Kännetecknande för dessa neurala nätverk är att vi inte förstår hur de fungerar. Vi kan träna dem till att “tänka rätt”, sen läsa ut vägningskoefficienterna de skapat, men vi kan inte se hur dessa koefficienter och algoritmer egentligen uppnår de resultat vi ser. Vi har alltså alla detaljer i hand, men vi fattar inte hur maskinen “resonerar” eller “tänker” eller om den är “medveten”. Liknelsen med människans relativt enkla neuronala struktur och mysteriet hur detta leder till “tänkande”, “resonemang” och “medvetande” är rätt talande. Och lite kusligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *