Category Archives: IT Politik

Hur lat kan man bli?

Datainspektionen lämnar ett remissyttrande om ett förslag till ny lagstiftning gällande hur man får hantera patientdata. Och man kan gott kalla det en totalsågning med stil. 

Det förefaller som om DI är den sista överblivande organisationen som värnar om vår integritet. Resten av staten och styret vill inte annat än att köra över alla våra demokratiska personskydd om det bara gör det lättare och bekvämare att granska, spåra och mäta vad vi gör. Man tolererar inte längre den minsta omväg, även om den behövs för att skydda individen mot otillbörligheter.

Trist nog betyder det nog att Datainspektionen själv kommer att bli nästa måltavla. Och när DI kastreras så står vi ons ganska slätt som privatpersoner. Men under tiden kan vi glädja oss åt DIs motstånd. Några citat ur yttrandet nedan.

Continue reading Hur lat kan man bli?

Det blir nog patientens jobb, alltihopa

Just idag skrev DN om att en patient polisanmält en käkkirurg i Uppsala för att ha öppnat hennes gynjournal. Det låter ju ganska hemskt, åtminstone om man inte är väl införstådd med hur Cosmic fungerar i Uppsala i sekretesshänseende. Låt mig beskriva.

När man öppnar en journal som läkare, så ser man i endast journalanteckningar från den egna vårdcentralen. Man kan välja att öppna anteckningar från andra vårdcentraler eller vårdavdelningar på sjukhus, men vill man inte rota igenom dom en för en väljer man “Läkaranteckningar LUL” vilket i ett svep ger tillgång till alla läkaranteckningar från allmänläkare, kirurger, gynekologer och psykiatriker utan omsvep. Teoretiskt borde vi nog be patienten att en för en uppge precis vilka kliniker och vårdcentraler han eller hon varit på som han eller hon tycker att vi bör veta om och sen en för en öppna dom journalerna. Det förutsätter ju att patienten kommer ihåg precis det, att patienten vet vad som är relevant för oss och inte minst att patienten därmed också vill ge oss tillgång till allt som hänt på just den vårdcentralen eller kliniken. Det går ju inte att säga att vi får läsa om allt utom aborter som diskuterats på vårdcentralen i Björklinge, för att ta ett exempel. Sen förutsätter det också att vi har tid att hålla på så här.

Men det är inte det värsta problemet. Värre är att Cosmic, enligt DNs artikel åtminstone, har buggar som gör att åtkomst loggas även när det inte har gjorts, men att man hittills inte brytt sig om att fixa dessa buggar, men det tänker man alltså göra nu. Kanske.

Sen så är det ju så att när man jobbar i Cosmic så “läser” man en mängd journalnotat man egentligen inte har minsta avsikt att läsa. När jag går in i signeringslistan och signerar ett remissvar, så tas det remissvaret bort och Cosmic går helt självmant till nästa svar och öppnar den journalen vare sig jag vill eller inte. När jag följer upp patienter som tillhör en annan läkare som är frånvarande så öppnar jag per dag tiotals journaler jag inte har det minsta intresse av att se, men alltså kan bli polisanmäld för att ha “läst”. Om den läkare vars remissvar jag bevakar nu sitter på en annan vårdcentral är chansen stor att jag alltså “läst” en journal för en patient jag aldrig sett som går på en vårdcentral jag aldrig varit på. Hur ska jag förklara det för åklagaren? Jag kommer ju aldrig att veta varför jag loggats för en sån “läsning” ens minuter efter att det har hänt.

Inom kort har ju patienterna i Uppsala åtkomst till sina egna journaler. Alla patienter kommer att ha denna tillgång utom dom som är läkare eller sköterskor, dom enda som riskerar att också förstå vad som står i journalen. Men det här leder ju till en lösning som alla parter borde gilla, nämligen:

Innan patienten går till vårdcentralen så hämtar patienten upp sin journal via “Mina Vårdkontakter”, läser igenom den noggrant, väljer ut dom avsnitt han eller hon tycker läkaren får läsa och skriver ut dom på papper. På vårdcentralen (eller kliniken) får då läkaren journalen i handen, läser den, tar sina beslut, dikterar in en ny anteckning som sedan går till en sekreterare som skriver in den i journalen. Fördelarna är många:

– patienten har full koll på vad läkaren läser och inte läser
– läkaren riskerar inte att polisanmälas pga Cosmics egenheter
– det gör inte så mycket att vi inte har datorer på undersökningsrummen

Vad som saknas är ett sätt att skicka och ta emot remisser, labb, recept utan att oförhappandes se något av journalen, men jag tror att med lite träning kan nog patienten sköta det själv också. Via “Mina Vårdkontakter”, då förstås. Det här blir nog riktigt bra, ska ni se.

Ingen munter monter

I år var andra gången jag var på Vitalismässan och symposiet. Talarna tycker jag var bättre nu, inte minst för att dom inkluderade mig, förstås, men även övriga var mindre hypnogena än förr.

Vi blev erbjudna att stå med en monter på “Innovation Street”, men det är jag väldigt glad att vi tackade nej till. För det första skulle vi ha varit låsta till en enda plats istället för att gå runt och mobba övriga utställare med demos av iotaMed. För det andra är “Innovation Street” pga sitt läge i ett fjärran och dystert hörn av hallen mer likt ett “red district” med uttjänta, övergivna och desperata “kommersanter” än något nytt och vitalt. Heltrist, helt enkelt. Det var nog inte bara jag som tyckte att hela arrangemanget var helt bakvänt. Dom minsta montrarna med innovatörer borde ha stått på absolut bästa plats centralt och direkt vid ingången och dom stora montrarna med dom rika leverantörerna bak i hallen. Dom hittar man ju ändå. På så vis skulle besökarna hela tiden gå förbi just dom minsta på väg till dom största efter glass och kaffe och så skulle man upptäcka många små nya saker och inte bara samma gamla stora och tråkiga leverantörer med alla gamla plottriga skärmar överallt. Den enda ljuspunkten var Epic som drog besökare genom hela hallen till bakväggen där dom hamnat av något skäl. Eftersom dom uppenbart skrämt upp både den ena och den andra, fick dom rätt mycket uppmärksamhet. (Tydligen blev ett antal leverantörer i hallen helt ställda av att det faktiskt finns andra länder i världen som kan producera journalsystem. Vi kanske inte är världsbäst i alla fall, trots att regeringen bestämt att vi är det. Fasansfullt… Eeeek!) Hade det inte varit för Epic och paranojan kunde man nog lika väl ha släckt ljuset i bakre hälften utan att någon märkt något.

Galafesten var alldeles formidabel. Toppenbra musik och hela gänget kom igång. Som killen i bandet utbrast: “Jag vet inte vad ni allihopa sysslar med, men när jag blir för gammal för det här, vill jag också göra samma sak som ni.” Han har nog en poäng.

Hånskratt mitt i natten

Hahaha! Här sitter jag med ett fånig hästgnäggande mitt i natten och läser i Läkartidningen nr 4, sidan 140, att patientsidorna i England var en total 100% flopp. Eller snarare 99.9% flopp. Av 2,5 miljoner inbjudna patienter registrerade sig 0,1% (!!) för de mer avancerade funktionerna. Och vad dom “enklare” funktionerna innehåller och hur många som testade dom, kan man bara gissa. Men det kan nog ha varit flera stycken till.
Nu ni “patientens tillgång till journalen” knuttar, tugga på den! Jämfört med utvecklingen för patientportaler till journalen skulle det bli betydligt billigare i både England och Sverige om man hyrde in ett gäng renommerade Shakespeare skådisar och skickade ut dom till varje individuell intresserad patient och deklamerade journaltexten högt för dom. Inklusive statister och supporterande orkester.
Kommer en sån här statistik nu betyda att man besinnar sig i England? Kanske. I Sverige? Forget about it. Här pekas med hela handen, som bekant. Strunt samma åt vilket håll.

Det är ju uppochner!

Vi är inte nåt dj… grodföretag! Ah, groddföretag, skriver dom. Det låter ju som om man i all hetsen med att få sin produkt till marknaden inte har tid att städa så det blir groddar i skiten i hörnen. På så vis är det väl kanske bildspråk, men jag föredrar nog istället det ursvenska “startup”. Vi sitter alltså och läser Computer Sweden med IT i Vården bilagan från 22 mars.

“Norden är bäst i världen på e-hälsa” säger han som egentligen bara kan veta hur mycket pengar man spenderar men inte har en aning om hur vården egentligen fungerar. Men i samma nummer av blaskan ser man ett bra citat av Bill Gates som ju inte är speciellt känd för bra citat: “Success is a lousy teacher. It seduces smart people into thinking they can’t lose.” Vilket ju vore ett träffande citat om det gällde att dämpa en berusande entusiasm som uppstått pga ohämmade framgångar inom Svensk vård-IT, men det är det ju inte risk för. Så glöm citatet, det var inte så bra i alla fall. Jag tror Norden, och då i synnerhet Sverige, bara är bäst på att spendera pengar på vård IT och sedan klappa sig själv på axeln. Var är jantelagen när man verkligen behöver den?

Systemutvecklare är högvilt och i synnerhet är Java hetare än hetast. Antagligen för att “Oracle ska lyfta Java” genom att ta fem dollar per mobil. Visserligen har redan alla enormt svårt för att komma ner i Apples iPhone och iPad priser, men å andra sidan låter ju Java dom “develop once, run everywhere”. Brasklapp: med undantag av iPhone/iPad, Android och Windows Phone. Så “everywhere” blir då 2,34% eller nåt, så där mellan tummen och pekfingret?

“SAP kör Ipad på fältet” illustreras med en bild av ett finger som pekar på en skärm tagen från SAP… um, nä, från Bloombergs gratisapp för aktiehandel och visar Googles kurs. Förresten, språkvårdare, ni kanske skulle föredra “Ipad” framför “iPad”, men “iPad” är faktiskt ett registrerat varumärke så det är så det ska skrivas. Jag undrar hur ni kommer att massakrera “iotaMed®” när ni någon gång börjar skriva om det.

Till sist skriver dom: “Visst ses vi på Vitalis…. om du vänder på tidningen kan du läsa om allt som kommer att hända där” men det enda jag ser är en tidning som är uppochner. Hania fick hjälpa mig på traven; man skulle först stänga blaskan igen, sedan titta på baksidan, sedan vända uppochner. Då funkade det. Precis i grevens tid också, jag var på väg att ringa supporten.

Lecture på KI

Till min stora glädje blev jag inbjuden att ge en lecture på Engelska för “International Masters Programme Health Informatics” på Karolinska Institutet och jag gav den förra måndagen. Vi spelade in hela föreläsningen, 3.5 timmar, på video och nu har jag hållit på en vecka för att konvertera, dela in, lägga till slides, fixa ljudet, m.m. Föreläsningen omfattar 12 sektioner, men resulterade i 20 videos eftersom YouTube begränsar till max 15 minuter per video.

Alla 20 finns i en playlist på YouTube:

http://www.youtube.com/user/mitmab#p/c/0F725A1175F25924

Lecture notes finns också:

http://iota.pro/files/presentations/ln20101206.pdf

Föreläsningen omfattar allt möjligt som jag har problem med i Vård IT, och som bekant är det väldigt mycket. Sista sektionen, nr 12, handlar om iotaMed och innehåller även dom nya vyerna, dvs kvalitetsregister och kronologisk journal. Den delen är dryga 50 minuter i sig.