Category Archives: Vårdpolitik

Som på beställning

Prof Svenaeus skriver i SvD ett klassiskt antiteknologiskt inlägg med gängse retorik.

Tycker nog inte det är så bra skrivet. Eller snarare, inte så bra tänkt. Det tenderar till att kasta ut barnet med badvattnet.

Gårdagens högteknologiska biomedicin är dagens enalapril, levodopa, metformin och insulin. Gårdagens vågade teknologiska experiment är dagens pacemakers, implanterbara pumpar, höftproteser, kärlproteser, endoskop, stereotaxi och laparoskopiska operationer. Gårdagens bleeding edge matematik och fysik är dagens CT, MRT och terapeutiska cyclotroner.

Om man vill styra om forskningen till att “på mer ödmjuka sätt utforska detaljer i det komplexa sammanhang som stavas människan och hennes biologi” så måste man vara beredd att offra upp dessa teknologier vi nu tar för givna, eller åtminstone deras mer avancerade motsvarigheter i framtiden.

Tänk om en sån attityd blivit allmänt antagen på medeltiden? (Iofs var den ju det, vilket förklarar de avskyvärda livsvillkoren på den tiden.) Hade vi då fortfarande ansett att allt som var mer avancerat än åderlåtning var “oetiskt”?

Jag tycker att Svenaeus mest skriver ett ogenomtänkt floskelbaserat inlägg för att markera att han står på “rätt sida”. Låt oss bara hoppas att ingen tar honom på allvar.

Varje gång något går fel med forskning och utveckling här i världen så dyker det upp ett gäng som argumenterar för att förkasta teknologi och basera oss på “etik” istället. Utan att inse att teknologin ger oss de levnadsvillkor som tillåter oss att ägna vår tid till etiska överväganden. Utan teknologin hade vi fullt upp med att inte bli mördade av grannen och väldigt lite möjlighet att tänka “etiskt”. Det är bara tack vare forskning och teknologi vi kan unna oss att skriva om etik och att diskutera det.

Sen hör det ju till “rutinerna” i sammanhanget att när man ser ner på teknologer och forskning ska man ha en bild av Frankenstein och hans monster nära till hands. Mycket primitiv retorik. Och djävligt utslitet.

Läkarstressens grunder

Läkare är stressade. Många, alltför många, går in i väggen eller blir utbrända (beroende på definition). Är det för att vi jobbar för många timmar? Nej, det finns många andra yrken som jobbar fler timmar och har mindre problem. Är det för att vi inte trivs med jobbet? Nej, det tror jag knappast. De flesta vill nog inte byta yrke. Är vi underbetalda? Knappast det heller. 

Ofta ser man tolkningar där orsaken skulle vara att vi läkare inte har tillräcklig kontroll över våra egna arbetsuppgifter, men det har man inte i andra yrken heller. Vi har nog mer kontroll än de flesta. Så vad är problemet, då? Jag kan inte tala för andra, men jag kan introspektera lite grann och reflektera över vad som stressat och frustrerat mig själv över åren (jag har varit läkare nu i 37 år). Den gemensamma nämnaren som jag funnit det har alltid varit osäkerheten. Osäkerheten om man gör ett bra jobb, känslan av att inte kunna tillräckligt och att ha missat något viktigt. 

Continue reading Läkarstressens grunder

Ett gny bland flosklerna

Läsvärt av olika skäl: en slidedeck om “Framtidens Vårdinformationsmiljö FVM” från december 2013, VGR.

Läser man några slides in så hittar man denna juvel:

och nästa slide:

 

SafariScreenSnapz020.png

Det är mig veterligen första gången man officiellt talar om att vårdsystem kan ha en roll i kunskapsspridning direkt i det kliniska arbetet. Andra sliden säger att vi använder allt för lite “evidence” i själva vårdbesluten, och visar sen en illustration som inte har ett dugg med det att göra.

Resten av presentationen går sen över till att kräkas upp hela listan av floskler som vi är vana vid (“struktur”, “kvalitetsregister”, “samverkan”, “verksamhetsdrivet”) för att verka engagerat utan att ta någon ställning till någonting över huvud taget.

Så, vad hände här? Jag ser inför mitt inre öga ett konferensrum full av byråkrater helt fokuserade på att producera ett floskelrikt dokument och att få till en budget för mer möten. Mitt ibland dem sitter en person, kunde ha varit jag men det var någon annan, som gång på gång tjatar om att man löser fel problem. Det är kunskapsspridningen och tillämpningen vi behöver, inte mer “struktur”. Till slut, när det gått så pass mycket tid åt det här och mötet riskerar att inkräkta på lunchtiden, gick man med på att ge tjatkvarnen 2 slides, på två villkor: att de övriga får välja illustrationen på slide 2 och att han eller hon i fråga håller tyst på resten av mötet.

Så, vi ser två slides med mening i en uppsjö av meningslöst pladder. Det kommer att mystifiera arkeologerna någon gång i framtiden.