Toxiska tjänstemän

Hans Winberg m.fl. skriver i Dagens Samhälle en artikel med “tio förbudsord” för vården. Väckte mina binjurar.

Kort sammanfattning

Amatörism och disponentmentalitet. Emma Spak (den enda läkaren bland de 7 författarna) har hamnat i dåligt sällskap.

Längre diskussion

Det här visar på hur vi låtit tjänstemännen och lekmännen ta över vår bransch. Det är lika mycket ett vittnesmål om den extrema okunskap tjänstemännen har, som det är ett vittnesmål om den extrema oviljan hos oss läkare att ta och behålla ledarskapet inom en bransch endast vi kan reglera och styra. Mao, sånt här är vårt eget fel. Undfallenhet har gett oss det här och jag ser inga tecken på att det kommer bli annorlunda. Vi får den skit vi förtjänar.

I alla verksamhetsområden i samhället är det så att IT är en stödfunktion till verksamheten. Endast inom (i synnerhet svensk) vård är vården en stöd till IT och administrationsverksamheten. Det kan inte gå väl och gör det inte heller.

Punkterna:

Det som redan är dokumenterat får inte dokumenteras en gång till. Systemen måste utformas så att informationen är tillgänglig där den behövs när den behövs. Dubbeldokumentation skapar frustration hos alla.

Dubbeldokumentation: ja, ett problem. Men en komplett futilitet jämfört med vad IT borde ha gett oss, nämligen hjälp i vårdprocessen. Betyg: fail

Ersättningssystemen får inte styra hur patienten och vården möts. Vården ska vara organiserad så att mötet med patienten alltid sker med den teknik som innebär bäst kvalitet och minst besvär. Fysiska möten ska bara ske när de tillför värde, inte för att de genererar ersättning.

Helt fel. Vi ser i tilltagande grad att webbaserade möten gör att man missar diagnoser. Värst är det vid första mötet som nog måste vara fysiskt. Uppföljning kan ofta göras över nätet eller telefon. Betyg: fail.

Patienten får inte vara ovetande om vad som ska hända härnäst. Organisation och teknik måste ändras så att det hela tiden går att ge besked om vad som kommer att hända härnäst och hur lång tid det tar innan det händer.

Hmmm, rätt, men av fel skäl. Han tycks tro att vi vet vad som ska hända härnäst men inte vill berätta det. Vi har oftast inte den blekaste, just eftersom vi inte får det stödet. Så, betyg “tveksamt godkänt”, mest av ren röta.

Patienten får inte hindras att kontakta vården med den teknik som vederbörande själv önskar. Kontakt måste kunna ske via telefon, sms, mejl, vanliga brev eller annan etablerad metod. Löpande kontakter kan ske på det sätt som vårdgivaren och patient/brukare kommer överens om, men för den första kontakten måste alla vägar kunna stå öppna.

Ja, se, om email var säker så var det inget problem, men som det nu är har email samma nivå av sekretess som ett vykort. Inte vårt fel, snarare landstingens oförmåga att hantera 20e seklets teknologi. Eller snarare 90-talets. Som redan nämnts, just första besöket måste nog vara fysiskt. Det är omöjligt att ställa tillförlitliga diagnoser över telefon, efter en email, eller ens ett videomöte. De mest groteska missar uppstår väldigt lätt på det viset. Betyg: “fail”.

Patienten får inte hindras att få tillgång till eller dela sin vård-information med vem hen vill. Patienten ska efter eget val få tillgång till sin egen vårdinformation och dela den med anhöriga eller andra. Patienter och brukare måste kunna göra personliga inställningar, precis på det sätt som är möjligt i andra digitala tjänster. Det kan finnas undantag då patientens omdömesförmåga är nedsatt, men det är undantag och ska inte vara regel.

Nåja, visst, bra idé. Jag gillar inte hans tonläge som om vi ville förneka patienterna det. Det är ju formen de flesta har problem med. Så visserligen har han rätt, men eftersom jag redan intensivt ogillar karlns attityd och det är jag som skriver det här så blir betyget “fail” ändå. Sen hör det ju till historien att informationen i journalen är ganska sketen och det bottnar i att systemen vi har inte är lämpade för vård, bara för styrningen av vården. Tillbaka till ruta ett.

Om patienten själv har diagnos- eller övervakningsverktyg så får relevanta data från dessa inte ignoreras. Vården bör sträva efter att patienten eller brukaren använder vårdens mätutrustning i hemmet eller egen utrustning om den är bra nog. Mycket tid kan sparas om patienten inte behöver resa till ett vårdställe för att göra sådant som kan göras hemifrån.

Jag ser framför mig en bild av Winberg som frustrerat försöker få sin allmänläkare att bläddra igenom hans “Health” app på iPhonen, med dagliga vikt och hjärtslag senaste 6 månaderna, medan läkaren är rätt ointresserad. Så då, på stående fot, bestämde han sig för att banne mig skriva en artikel och få läkaren att skämmas. Sanningen är ju att den absoluta majoriteten av patientens egna data är redundant, intetsägande, opålitlig och helt enkelt meningslös. Betyg: “fail” både för motiv och innehåll.

En process eller ett moment som kan automatiseras får inte göras manuellt bara för att det alltid gjorts så. Regelstyrda, rutinartade och repetitiva moment bör tas över av datorer och robotar i de fall det manuella inte tillför värde. Därmed kan vårdens professioner fokusera på sådant som robotar och datorer inte kan göra, uppgifter där variationerna är stora eller det personliga mötet är viktigt.

En straw man argument, textboksexempel. Som om vi vägrar automatisering för att…? Om det funkar har vi nog inga problem med det. Men skrämmande ofta funkar inte tjänstemännens idéer. Betyg: “fail”.

Ny teknik får inte införas om den inte skapar nytta och det inte avsätts tid för att använda den. Syftet med ny teknik är att förbättra kvaliteten och/eller spara tid. Därför ska ny teknik och nya moment aldrig läggas ovanpå befintliga uppgifter utan att det avsätts tid för att införa det nya. Gamla arbetsuppgifter, processer och tekniker som inte behövs, ska avvecklas. Ny teknik ska alltid utvärderas och tillför den inte värde ska den inte användas.

Ny teknik ska göra nytta: briljant! Vilken insikt! Bara den var värd publikationen! Betyg: “pass”.

Ny teknik får inte införas om satsningen bara är tillfällig. Ny teknik får inte införas om det inte finns en plan och resurser att göra den permanent i det fall den fungerar bra. Nya lösningar som införs och sedan avvecklas när projektet är slut skapar mycket frustration och minskar engagemanget för verksamhetsutveckling.

Så endast redan bevisad teknologi får införas? Hur utvecklades den då? Hur bevisade den sig? Elementär logik har uppenbarligen tagit en omväg runt Winberg. Eller vice versa. Betyg: “fail”.

Vården får inte avstå från att införa teknik för att inte alla kan använda den. Det kommer alltid att finnas patienter som inte kan eller vill använda ny teknik. Det ska aldrig hindra att en större grupp som kan använda det nya faktiskt också gör det. Vården ska ha system för att ta hand om dem som inte kan handskas med nya metoder så att de får bästa möjliga vård och omsorg, men behandla dem som undantag och i övrigt utveckla den nya tekniken.

Återigen har man en känsla att det här är ett svar på en diskussion Winberg har haft med någon läkare men som vi inte får veta detaljerna om. Betyg: “fail”.

Sen kommer vi till slutsatsen:

Vi måste utnyttja digitaliseringen till ett verktyg för effektiv styrning, precis som andra sektorer av samhället sedan länge gör.

Och det är precis det här, den strävan, som helt har satt kärran framför hästen. Att göra läkarna och sköterskorna styrda som i den bästa Ford fabriken. Det är precis det här som hindrar varje förbättring och binder oss i gamla metoder eftersom makten över de medicinska förbättringarna helt ligger i händerna på lekmän som vare sig kan eller är intresserade av medicin. IT verktygen utvecklas enbart för styrning och mätning, medan det inte finns den minsta ansats att använda dem till att förbättra själva vården, förbättra diagnostik och behandling.

Vill vi komma någonstans måste vi sätta ner foten och göra oss av med det gänget Winberg representerar. Deras attityder och mål är rent toxiska för en bättre vårdutveckling.